Räcker det med att erkänna?

Idagens Ljusnan finns en notis och en insändare med kring de avstängda elverna på torsbergsgymnasiet, som jag var med och fattade i och med sexuella trakasserier. Jag har bloggat om det tidigare här, här och här.

Notisen handlade om att Hovrätten fastställer tingsrättens dom men utökar även med skadestånd för pojkarna.
Insändaren var skriven av pojarkna där de ångrar att de erkände och att de inte kände till "nolltoleransen mot sexuella trakasserier".

Både tingsrätten och hovrätten har slagit fast att det som har begåtts är fel och att det var sexeullet ofredande. Hovrätten tycker t.o.m att det var så allvarligt att ett skadestånd på 600 kr var till pojkarna är tillagt.
Så erkänner man sig till ett brott så ska man gå fri? Självklart så fungerar inte svenska rättsväsendet så men så har jag tolkat pojkarnas insändare samt telefonsamtal från deras föräldrar. Men hur skulle de se ut? Jag rånar en bank - erkänner och går fri? Näe, tror inte det. Är man fortfarande skylldig till ett brott så får man stå sitt kast.
Det är nolltolerans mot sexuella trakasserier i Bollnäs Kommun. Ja även i Sverige. Det finns fastslaget i lag. Lika så är det nolltolerans mot våldtäkter, bankrånare, fortkörning, att bränna ner julbocken i Gävle mm. Fast man kanske måste få en information om detta för att man ska inse det?

Det har även skrivits i Ljusnan att en högre tjänsteman har sexuellt trakasserat kvinnor. I detta fallet står ord mot ord och ingen bevisning har kunnat lagts fram. Jag tycker det här handlar om att man måste bevisa motsatsen, annars ska man gå fri. Det är oxå det svenska rättsväsendet.

/KA