Kvinnor i maktpositioner

Just nu är det väldigt mycket diskussion om kvinnor i maktpositioner. Commander in Cheif, på TV4 där Geena Davids spelar USAs första kvinnliga president, Chile och Tyskland har fått kvinnliga presidenter och vi får ju snart en svensk stadschef genom Kronprinsessan Viktoria. Frågan som nu har uppkommit är när vi får en kvinnlig stadsminister i Sverige.

Jag är emot kvotering av alla de former; vid antagnings till högre utbildning, till bolagsstyrelser, till positioner så som stadsministrar, stadschefer eller positioner på listor.
Jag kommer aldrig att tala för, för att kvinna ska ha en position enbart för att hon är kvinna o jag vill inte heller att någon ska tala om mig till en position enbart för jag är kvinna. Jag vill ha en position där jag har något att tillföra och där min kunskap är det centrala. Jag kommer heller aldrig att tacka ja till en plats bara för att jag är kvinna. Vad har mitt kön med detta att göra? Vad har jag att tillföra för att jag enbart är kvinna?

Visst, jag kanske talar emot mig själv men accepterar jag att det finns en könsmaktordning där mannen idag, tyvärr, är överordnad kvinnan. Ett mycket snabbt sätt att vända just denna könsmaktsordning är att använda sig av kvotering eller postiv säerbehandling. Dock kommer jag aldrig att acceptera detta. Positiv särbehandling innebär att någon blir negativt särbehandlad och vid kvotering anser jag att man ebart ser till kön eller vilken kvot man nu vill fylla (etnicitet, personer från norrland eller så). Det handlar om att se kvinnor som enskilda individer/människor och inte som ett kollektiv. Jämställdhetsarbetat måste börja tidigare än att kvotera till olika positioner i samhälet. Det måste börja hemma vid köksbordet och följa med från förskolan till högskola och det handlar om att förändra attityder.

Det behövs individuella flexibla lösningar - inte lösningar för kollektivet.

/KA