Åter igen: kvalitet!!
Idag är det sista dagen för den allmänpolitiska debatten i riksdagen och på dagordningen står integration, skola och utbildning, jord- och skogsbruk och miljö. Jag knäppte precis på tv:n när skola debatterades. Mest handlade det om grundskolan - men d kom även in på den högre utbildningen.
Hans Backman, folkpartist från Hofors, debatterade kring lärcentra. Jag håller med honom. Lärcentra är oerhört viktigt och har givit många chansen att ta klivet över till att utbilda sig. Lärcentra för mig innebär möjlighetar att uppfylla sin dröm att t ex läsa till sjuksköterska, samtidigt som man kan bo kvar hemma med sin familj. Dock så måste lärcentra permanentas. Idag är det kommunen som står för detta och det är inte en obligatorisk verksamhet för kommunerna. Därför måste finansiering av dessa även komma från ett annat håll.
Inger Lundberg, socialdemokraterna, talade sig varm för högskolorna, att högskolorna vill ha dessa 17 500 nya studieplatser. Hon menar att de behövs. De behövs för att överbrygga gapet i generationsskiftena, att arbetsmarkanden frågar efter dessa och att högskolor frågar efter dessa platser. Att de borgerliga inte vill ha dessa menar Inger är att stänga ute 17 500 personer från högre utbildning. Men Inger, högskolorna vill inte ha fler studieplatser. Facken vill inte ha fler studieplatser. SFS vill inte heller (hör o häpna) ha fler studieplatser. Det vi alla efterfrågar är en statsning på kvalitet. En utbildning av god kvalitet som är värd namnet. En högskola där lärarresurserna räcker till.
Dessutom så ska de nya platerna tillföras populära utbildningar. I Gävle är Fastighetsmäklare en av de populäraste programmen som tar in 90 studenter per år. De skulle kunna ta in över 1000 personer varje höst. Är det ansvarsfullt? Visst, efterfrågan ska styra. Men vems efterfrågan? Visst, studenter vill läsa populära utbildningar - men det måste gå hand i hand med arbetsmarknadens efter frågan. Hur ansvarsfullt är det utbilda 1 000 mäklare varje år. Att göra detta innebär att många utbildar sig för att dagen efter avlagd examen besöka arbetsförmedlingen.
Jag vidhåller fortfarande att de 17 500 platserna är att frissera arbetslöshetsiffrorna och ett sätt för regeringen att skjuta på problemet ytterligare 3-4 år (beroende på utbildningens längd).
/KA
posted by Karin Andersson @ 13:40
2 Comments:
"Det vi alla efterfrågar är en statsning på kvalitet." skriver Karin på sin blogg och det är bara att hålla med. Statsa in mer pengar till kvalitet och det omedelbums! Orsakerna är många men den främsta hänger ihop med den sk öppna högskolan.
"Kritik mot utbildningskvaliteten yttrar sig ofta i att själva nivån är för låg, att den rättar sig efter dem som saknar tillräckliga förkunskaper. Jag är rädd för att det är tvärt om. Att lärarnas antal, tid och erfarenhet inte räcker till för att möta studenter på olika nivå. Och att det är de som behöver stödet bäst som hamnar i kläm." Så skriver min kollega i SFS styrelse Per Erik Rödin i sin blogg.
Jag håller med Pelle! Min släkt är ett utmärkt exempel på hur Öppna högskolan ger människor utan någon som helst erfarenhet av studier tillträde till högre utbildning. Mamma och hennes syskon saknar studievana. För de fyra av oss kusiner som hittills tagit sig till högskolan har resan inte alltid varit så lätt. Det är nämligen inte bara att öppna dörren, man måste se till att det är möjligt att gå in - och framför allt att gå ut med lyckat värv!
Därför, käre Pagrotsky, är jag glad men inte nöjd! De 100 000 nya platser som startats har gett mig möjlighet att ta del av det fantastiska erbjudande som svensk högre utbildning utgör, men än står mycket kvar på önskelistan.
Om högskolans rekrytering ska breddas kommer det betyda att folk som jag och mina kusiner kommer att fortsätta att ta del av de olika utbildningarna. Då krävs det...
(1)... att högskolan är beredd att ta emot studenter som inte kan ringa mor och far och fråga hur en dugga fungerar, vad som händer om man kuggar en omtenta och om man ska ge sig in i diskussion med en lektor eller bara tiga still. Ett bra tips är att se till att anslagen räcker till seminarier i mindre grupper än 30-40 personer. Då skapas miljöer där man faktiskt törs ställa frågor. Det visar sig att det gynnar pedagogiken och lärandet också, så där kan man slå två flugor i en smäll.
(2)... att högskolan är beredd att ta emot studenter som har försörjningsplikt för två barn och kommunalarbetande sambo. Då kan inte studiemedlet ligga på 6900 kr i månaden med en månads karenstid vid sjukdom. För övrigt är det ganska troligt att goda sociala förutsättningar leder till ett bättre lärande, eftersom faktorer som stress mm minskar i omfattning. Ett högre studiemedel skulle alltså stödja den ökade genomströmning som regeringens resurstilldelningssystem så varmt ömmar för.
(3)... att högskolan är beredd att ta emot dyslektiker som behöver extra tid på sig för att ta sig igenom 1000 sidor kurslitteratur. Ett bra sätt är att arbeta med studieverkstäder och alternativa examinationsformer, mentorskap där äldre kursare stödjer de yngre eller helt enkelt hjälp med inläsning. Det verkar dock kosta en del pengar, så jag återkommer med rådet att höja prislappen för studenter igen.
Mina kusiner och jag är inga freaks, vi är faktiskt ganska vanliga i dagens svenska högskola. Det är oss Pagrotsky slåss för att få in, mina yngre kusiner hör till exakt den målgrupp (de under 25) som han vill se börja på högskolan. Men varför vill han att Emma, Thomas, Jonas och Lars ska börja, om han inte är beredd att låta dem fullfölja?
Den viktiga siffran är inte hur många som kommer in om man inte har möjlighet att ta sig igenom systemet!! När SFS och andra påpekar att kvalitetsmedlen behövs för att ge alla samma chans som Paggan skulle ha fått om han i sin ungdom sökt till GU, beskylls vi för en elitism från "de som redan är inne i systemet".
Om det är elitistiskt att vilja fullfölja sin utbildning, att se att man inte har samma möjligheter som de äldre kursare som gått före och visat vägen, då är det väl elitist jag är. Om mina småkusiner ska stoppas in i ett system där de inte har möjlighet att utvecklas utan ska stöpas i samma form som 400 andra studenter på en föreläsning i företagsekonomi A så är det bara bra att det inte finns plats för dem.
50-procentsmålet är en sjuk idé om att det är fint att lura in unga i en högskola som inte har förutsättning att möta dem och deras behov. Kvalitetspengar hade kunnat ändra på det. Tack för den passningen, Pagrotsky!
Tillägg: Mötte Paggan idag under hans besök på LiU. Han hävdade bestämt att alla satsningar på kvalitet är diskriminering gentemot kommande års gymnasister som då inte får samma chanser som dagens studenter. Suck.
Skicka en kommentar
<< Home