Timplanelös högre utbildning?
En tanke slog mig - skulle det fungera med en "timplanelös" högskoleutbildning?
Ser man till grundskolan så förespråkar jag för en timplanelös grundskola där eleven är i cenrum och ska få lära sig i sin takt. Behövs mer tid till matematik ska eleven ha det, behöver eleven mindre tid för att uppfylla målen i svenska ska eleven ha det. Behöver eleven tio eller elva år för att uppnå de antalet timmar som grundskolan har (ngt på 6000, kommer inte ihåg) så ska eleven ha det. Detta borde ju oxå kunna användas på gymnasiet och varför inte inom den högre utbildningen?
Jag tror att det finns en hel del problem med detta; lärarnas tid, när ska kurserna gå - ska de gå hela tiden osv. Men tanken är faktist ganska intressant.
Behöver jag bara en vecka för att uppfylla kraven på en programeringskurs eller två veckor för att uppfylla kraven för ekonomistyrningskursen eller att jag behöver en termin för att förstå externredovisningen så skulle d vara en möjlighet.
Dock tror jag att min tanke om en "timplanelös högre utbildning" går emot hela bildningstanken. Eller främjas den? Blir d mer tid över för att läsa just de kurserna som kan ses som bildning? Hm...
Hellre då ett treterminssystem inom högskolan men en chans för studenten att snabbare komma igenom utbildning och ut på arbetsmarkanden. En möjlighet för studenten att få en helårsförsörjning.
Dock så måste möjligheten att få en fil.kand avklarard på 2.5 år kunna erkännas internationellt innan detta kan bli av.
Men ändå, tanken är ganska intressant.
/KA
posted by Karin Andersson @ 22:54
2 Comments:
Intressant tanke, Karin! Jag tror faktiskt att en högre utbildning utan timplan skulle gynna bildningstanken. Allt som ger studenterna en större frihet stimulerar det egna, kritiska tänkandet. Studenter är faktiskt vuxna människor och måste tillåtas att i större utsträckning forma och profilera sin utbildning. Visst finns det praktiska problem som du tar upp, såsom till exempel lärarresurser, men problem är till för att lösas.
Jag kan känna detsamma när det gäller litterturlistor. Det optimala, tror jag, skulle vara att varje enskild student själv fick göra en bedömning av vilken litteratur som hon/han behöver för att nå de uppsatta utbildningsmålen. Givetvis kan studenterna behöva hjälp i form av förslag. Även om studenterna har denna möjlighet idag så gör de fastställda litterturlistorna att i princip alla studenter på en kurs läser samma böcker. Om de läste olika böcker skulle de ha ett betydligt större utbyte och diskussionerna skulle bli betydligt intressantare.
Jag tycker faktiskt det här var mycket intressant. Jag vet inte om jag tror att det är praktiskt genomförbart i och med kurssystemen som du skriver om. Men egentligen, om vi hävdar att grundskolan ska präglas av behov inte timmar i skolbänken... varför skulle det inte fungera i den högre utbildningen?
Skicka en kommentar
<< Home