Varför så radikala?

I helgen var jag på SFS-fullmäktige i Ronneby. Sveriges "kårpampar" på ett och samma ställe. För Er som inte vet vad det är så är SFS, Sveriges förenade studentkårer. Alltså en studentkår kan välja att vara med där (kostar för övrigt 26 kr/student för en kår...). SFS är känd för att vara en väldigt röd organisation där presidiet använder SFS som en språngbräda in i ngt departement.

På lördagsmorgonen startade debatten med "för få kvinnor har varit upp i talarstolen. sättet vi för talarlista på missgynnar kvinnor. därför yrkar jag att talarlistan ändras så att efter var tredje man ska en kvinna in".
Förslaget röstades tack och lov ner.

1. Jag går upp i talarstolen när jag har ngt att tillföra.
2. Har en person innan varit och sagt precis vad jag tycker så går jag inte upp för att säga samma sak - förlänger lixom debatten.
Visst, alla vågar kanske inte gå upp i en talarstol - jag drar mig t ex - men ibland så känner jag att jag måste. Detta för att jag tror att jag kan tillföra ngt.

Vidare under förmiddagen så kom vi in i en debatt kring antagningen till den högre utbildningen. Vissa hävdar att kvotering och positiv särbehandling ska användas för att fler gruppre ska få tillträde till den högre utbildnigen. Efter att alla pratat om strukturer, vikten av kvotering så kunde jag inte hålla mig. Att alla "råfeminister" (läs vänsterfeminister så förstår ni vad jag menar) satt med "upp-till-kamp-armen" uppe så fort en tjej va i talarstolen så peppade det mig ännu mer.

"Jag vill ha en hetrogen högskola. Jag vill ha en breddad rekrytering till högskolan Jag vill ha en högskola där mångfalden är stor. Dock vill jag inte att någon ska behandlas negativt. De förslagen som tidigare presenteras gör precis det. Arbetet måste inriktas på information. Information redan i grundskolan och inte minst på gymansieskolan. Det är där grunden till snedrekryteringen föds. Det handlar om attityder att studera vidare. Jag ser inte kvotering som en lösning på problemet - problemet är större än så för att lösa det hela med kvotering."

Om nu "upp-till-kamp-armen" va upp när jag entrade talarstolen och sa de inledande raderna så åkte de ner senare....

Men det är ju olika sätt att se på det hela.
Jag vill inte ha en plats på en utbildning bara för att jag är kvinna. Jag vill inte ha ett jobb enbart för att jag är kvinna. Jag vill inte vara en kvot - jag vill vara den jag är! Att se till förmåga och kompetens är större än att se till kön och vilken bakgrund jag har.

Detta är mitt sätt att se på det.

/KA